Ted har haft blåsor i munnen nu i 8 veckor. De kommer och går och ibland har han fått vara utan nån enstaka dag före nya blommar upp. Har väntat ut det eftersom vi fick höra att man inget kan göra åt ifall det är virus som blåsor oftast är. Men nu har han varit extra gnällig några dagar och klagat mycket över hur ont det gör. Idag tog itu med det och for till hvc. läkaren var förundrad över hur länge han haft dem och trodde inte att det rörde sig om ett virus. Istället började hon beta av listan på andra möjligheter. När hon började fråga upp om tillväxt och hur hans mage fungerar började varningsklockorna ringa. Sen sa hon att blåsorna kan vara symptom för keliaki. Meddelade knäckt att både jag och morfar har den allergin. Så hon tyckte att vi skulle börja med blodprov och se vad de visar. Visst skulle det vara skönt att få en orsak till blåsorna men hade inte tänkt att det skulle vara en livslång allergi. Man klarar sig bra med keliaki i dagens läge men tycker ändå synd om honom ifall det visar sig vara den allergin. JAG vet ju vad det innebär att leva med det och jag vågar nog påstå att livet ändå är lite enklare utan den allergin.
Å andra sidan så får man väl också vara glad över om det visar sig att det bara är allergi. Det kunde ju vara värre....
Ikväll var det extra jobbigt när han hade tuggat sönder blåsorna och det blev blödande sår istället. Han var riktigt olycklig och ledsen så vi fick ringa efter mommo som gjorde honom lite gladare. :)
Hoppas verkligen att blåsorna börjar ge med sig snart och att vi snabbt får svar på proverna....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar