Som liten var hon mig väldigt nära. Där kunde jag vara hur länge som helst och umgås, sjunga hela min repertoar för henne och höra gamla historier. Jag drömde alltid i smyg om att hon var min farmor eftersom min egen dog före jag föddes.
Idag satt hon och berättade och pratade precis som förr. Bara lite rynkigare och mindre. :) vilken rikedom att ha en sån krut-lady i sin närhet även om jag allt för sällan kommer mig in dit. Men nu ska jag försöka gå och hälsa på lite oftare. Lovar!
Nu väntar en kväll utan barn. Dom blev hos mommo... Soffan: here I come. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar