mina systrar

Annette Marika har varit nästan som en reservmamma för mig. Hon är så pass mycket äldre att hon fick hjälpa till att sköta mig ganska tidigt. När hon kom från högstadiet och jag var hos en dagmamma kom hon ibland och hämtade mig med cykel. Sedan var hon med mig tills mamma eller pappa kom från jobbet. Jag kommer ihåg att hoon nog var "stökig" under några år men i mina ögon var hon ändå en supersyster. när hon hade kompisar på besök ville jag gärna spionera lite på dem och ännu hellre få vara med i rummet. ibland hade jag lyxen att få vara med. När hon var 18 och fick körkört var jag 9 år. Att få åka med i hennes röda golf var urcoolt. :)

Sedan flyttade hon hemifrån och så småningom fick hon Sandra och Robin tätt efter varann. Jag älskade att vara där och hjälpa till med gullungarna. Ibland sov jag där och tog bussen till högstadiet och gymnasiet. När jag kom upp i feståldern var hon också bra att ha! Fick alltid nu som då med att skaffa förfriskningar! :) När jag blev i krogåldern var hon ibland med och oj så roligt vi hade. Vi har alltid kunna prata med varann och finnas till för varann i vått och torrt. hon är också gudmor åt Ted. Vi är ganska lika varann både till sätt och utseende sägs det. Jag är mycket glad över att ha henne till min stora-storasyster! Älskar dig Nette!

Anne Maria är 6 år äldre än mig. Hon har ett mycket hetsigare temperament än nette och blev väl kanske lite i kläm som mellanbarn när det helt plötsligt kom en sladdis till familjen. jag kan inte påstå att jag har hemskt många minnen av henne och mig från då jag var riktigt liten. hon hade väl sina kompisar som hon for runt med. Men vi bråkade väldigt mycket. Vi kunde ryka ihop om vad som helst och fanns det inga orsaker så kunde man alltid hitta på eller reta upp den andra med flit. Det blev väl lite bättre med åren men det var nog först när hon flyttade hemifrån som det lugnade ner sig ordenligt. då kunded vi kommunicera på ett helt annat sätt och vi hade väl båda mognat till oss lite. :) Fick också förfriskningshjälp av henne nu som då i tonåren! :)

När hon studerade till barnträdgårdslärare i Jeppis så träffade hon också sin man. De fick snabbt Lina och flyttade till Solf. Eftersom bebisar och småbarn låg mig nära hjärtat så började vi sakta men säkert hitta nya sidor hos varann. Och när jag fick egna barn var Anne den som vi först valde till gudmor åt vilgot. Hon var ofta och hälsade på och henne kunde jag alltid ringa och rådfråga om det var något jag funderade på. Hon har ett imponerande minne och kan utan tvekan berätta detaljer om Lina som liten som de flesta borde kolla upp i babyböckerna. hon har också varit bra på att tipsa pyssel och andra aktiviteter för killarna. Vi har också blivit mer lika varann de senaste åren och vi har också likdana röster. Sen blev det så i genfördelningen att jag fick sångrösten ( hon sjunger hellre än bra) och hon "kroppen som aldrig går upp i vikt utan kan äta vad som helst" (jag går upp så fort jag ser på chips i butiken). Rättivst? :) Kanske det. Idag skulle jag inte vilja vara utan henne. Älskar dig också Anne!

sätt oss tre systrar i ett rum med några vinflaskor ochir det garanterat livat. Vi pratar i mun på varann, är lika högljudda och precic lika envisa! :) Men oj så roligt vi har! Idag märker man inte alls av åldersskillnaden på samma sätt och vad är bättre än det! :)

Jag känner mig lyckligt lottad att ha fått så fina systrar!