Ni som är lärare känner helt säkert igen er i nästa situationsbeskrivning. Ni andra: inte ens lärarna är på topp vareviga lektion! :)
18 dagar jullov gjorde tydligen under för den pedagogiska delen i mig. Jag återvände motvilligt till jobbet i måndags men när jag väl steg in genom klassrums dörren flödade inspirationen och ivern att sätta igång igen. Jag ville försöka motivera och väcka eleverna som börjar komma i den åldern att allt inte är så sprittande i skolan mera. Jag har funderat, konsulterat och planerat. Jag har en massa idéer om vad vi ska göra och hinna med före sportlovet. Och hur vi ska göra det. Antagligen kommer vi väl att hinna med hälften men gott så om jag lyckats med mina egna mål samtidigt som jag följer läroplanen.
Har börjat lite försiktigt under de första dagarna utan några större, drastiska förändringar. Idag testade jag på ett nytt upplägg på en av mina dubbel-lektioner. Passet efter maten mellan 11.30 och 13 som ibland känns lite långt och jobbigt.
Tänker inte gå in på detaljer vad vi gjorde. Men det funkade. Jag hade elever som satt med öron som viftade och ögon som lyste. Jag hade elever som frågade, kommenterade, funderade och reflekterade utan att jag behövde ställa en enda fråga eller "leda" dem i rätt riktning. Jag hade elever som var intresserade och som sög in vartenda ord som sades. Jag hade elever som knappt märkte att det gått 90 minuter.
Själv höll jag god min under hela passet medan jag jublade inombords. Jag var så stolt över mina elever som inte ens själva visste vilken fin prestation de gjort. Och vilka kunskaper de anammat utan att vara medvetna om det. Jag kan slå vad om att de kommer ihåg 90 % av stoffet imorgon om jag frågar upp det. Utan att de haft det som läxa. Visst kände jag mig själv som en urvriden trasa efteråt. Men det var värt varenda sekund. Och nu vet jag att det fungerar. I lagom dos. Och jag vet att intresset för att lära sig och höra om saker och ting finns där. Bara jag som lärare ser till att verkligen motivera dem och bara jag som lärare orkar jobba lite extra för just de där lektionerna. Bara jag som lärare själv är motiverad.
Man kan inte jobba så här som vi gjorde idag vareviga lektion. Det orkar varken elever eller lärare med. Och sen har det ju inte samma effekt mera om man skulle göra så.
Men det är så skönt att hitta ett riktigt guldkorn bland den övriga sanden! En dag som den här som gör jobbet till MITT drömyrke. En dag som den här som visar att jag är precis där jag vill vara.
Eftersom det dyker upp en och annan mamma här på fredagen och veckan tenderar att gå alldeles för snabbt så bestämde jag mig för att baka lite redan idag.
Mamma hade ingen aning om vad som väntade idag. Hon har hotat och frågat och till och med försökt pumpa Vilgot på information men ingen berättade nåt. Eftersom hon inte ville fira så storslaget blev det bowling på Cinema samt mat på Il Banco.
