4 år

I 4 år har jag kört vägen till dagis. Fört barn till deras "andra hem". Platsen där de tillbringat sina dagar. Vilgot i två år och Ted i fyra år. De har trivts så bra. Haft underbar personal och fått många kompisar. De har haft naturen nära och fått gå hälsa på djuren vid YA. De har fått fara på utflykter, teater, cirkus och andra roliga utflykter. Speciellt Ted som varit där så många år har sett personalen som självklara, trygga vuxna att dela sin vardag med. När jag frågade vad han kommer att sakna var det utan tvekan "tanterna". Han har skrattat med dem, gråtit och blivit tröstad och också blivit arga på dem. :) och då är man trygg.

Han skulle oberoende av de politiska besluten ha gått vidare till förskolan mu. Men jag sörjer för alla andra barn i vårt område som inte får uppleva det underbara ställe som snart flyttar. Jag är glad för att personalen får fortsätta sitt värdefulla jobb med andra lyckliga barn. Men jag är så ledsen för att det inte blir på den fina plats de nu är på. 

Jag hoppas staden och tjänstemännen har koll på hur de ska lösa dagisplatserna i området i fortsättningen. 

Ett stor tack till det underbara Kolibridalen och alla fina i personalen. Vi kommer att sakna er!

en pärm med minnen!

tänk så liten han var...