måndag 29 november 2010

min första kärlek

Före jag kör igång med dagen tema tänkte jag uppmana mina läsare att KOMMENTERA! det klara ni väl! :) mycket roligare att skriva om man får nån kommentar nu som då. Och den här månades tema passar väl utmärkt att kommentera till. :)


Min första kärlek kan väl tolkas på många sätt. Den första "riktiga" kärleken eller t.ex. nåt man verkligen älskade som liten. Jag tänker iaf skriva lite om den som jag anser vara min första kärlek. Även om det inte är kärlek med samma betydelse som det jag idag förknippar med kärlek! : )


Jag var väl sådär 4 år då jag träffade honom. Vi gick i församlingens dagklubb tillsammans och sedan började vi samma dagis. DÄr blev det genast allvar med i leken när vi gömde oss bakom dagishuset och pussades! Det ska börjas i tid! :)


Sedan gick vi hela lågstadiet tillsammans. Vi var "ihop" från och till under de 6 år vi gick där. Det fanns givetvis andra "pojkvänner" också men på nåt sätt så kom jag alltid tillbaka till D! Har fortfarande kvar en lapp jag fick av honom med de härliga orden: Jag älskar dig! Dessutom hade han en underbar handstil och kunde rita som en gud. Förutom dessa fina egenskaper var han en snabb sprinter och vann allt i friidrottsväg. Eller så kommer jag ihåg det iaf. På fritiden lekte vi tillsammans och en favoritlek var givetvis mamma, pappa barn där hans lillebror fick äran att vara barn. :)


När vi började högstadiet "gled vi ifrån varannn" och han hittade en flickvän han höll ihop med i många år. Men på kvällarna sågs vi i byn.


Jag kommer faktist inte ihåg hur mycket kontakt vi hade under gymnasietiden för han gick i yrkes och vi hade väl båda fullt upp med annat. Men under studietiden sågs vi ibland och tog en kaffe eller öl alltid ibland. När han var singel var jag upptagen och det fanns liksom aldrig en möjlighet att vi skulle vara tillsammans på nåt annat sätt än kompisar. Det kändes nästan som om han var en bror och "kärleken" blev nog kvar i lågstadiet. :)

på skribaläger i Lappland!

Senare jag bodde i lärkan och hade en rumskompis som jag blev väldigt god vän med. Det visade sig att D sett henne på krogen och började försiktigt fråga om henne. Jag lekte lite kärleksdoktor och vips hade de varit ute på några dater. Och idag? Nu bygger de hus tillsammans och ska förhoppningsvis leva lyckliga i alla sina dagar. :) Och jag har äran och turen att fortfarande få vara en del av hans liv.

4 kommentarer:

maria sa...

d ser bekant ut ;)

MalinJohanna sa...

Vad fint! Visst är det en lycka då gammal kärlek får bli vänskap och man fortfarande får vara en del av varandras liv. De blir viktiga, de människor som funnits med länge.

Anonym sa...

Härlig!

Anna sa...

Härligt med ung kärlek! Kul idé men "kalender" här på bloggen.
Kram