Ni vet den där känslan när man blir så rädd så att man blir riktigt förbannat arg när det sedan ändå gick bra och ingen skadade sig som man trodde?
Fattar ni?
Det hände idag... Och det lät inte vackert.
Min äldre son hade selektiv hörsel och valde att ignorera all mina lugna uppmaningar. Vi var ute och cyklade jag och pojkarna och grannflickorna. V bara bråkade och gnällde och till slut cyklade han rakt i sidan på lillebror för att han inte tydligen fick cykla förbi V. De flög båda ner i diket och Teds huvud landade 5 cm från en sten.
Efter det var den här mamman inte lugn mera.
Och storebrors cykel är på jäähy imorgon.
Men allt gick bra och ingen skadade sig. Otroligt.
Että silla lailla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar