Då Vilgot hade sina trotsutbrott som mindre så var de korta och kraftiga. Han kunde skrika lite eller eventuellt så tog han tag i nån och bet eller knep. Men den här nummer två...
Han är något helt annat.
Ikväll fick han för sig att han måste tvätta tänderna med Vilgots tandkräm. Men eftersom han haft en hel del blåsor nu igen gick jag inte med på det. Han är oftast helt nöjd med att tvätta med sin egen tandkräm. Men inte ikväll. Han skrek, skrek, skrek och skrek lite till. Försökte vänta ut honom, försökte prata med honom, försökte hota. Inget hjälpte...
Så till slut meddelade jag att han nu har en sista chans att tvätta med sin egen tandkräm, sen är det sluttvättat för idag. (i det här skedet behövdes lite hjälp av mannen för att lugna nerverna)
Så vi bar upp honom och lade honom i sängen. Men det tog ju inte slut där. Han fortsatte skrika och försökte rusa ner igen. Varje gång blev han lyft lugnt tillbaka i sängen. Försökte igen prata, lugna och trösta men inget gick hem. Höll mig konstigt lugn. Hela utbrottet tog ca 1 timme tills han till slut slocknade. Och då hade jag gett med mig så mycket att jag låg bredvid honom för att överhuvudtaget få honom ner lugnad.
Pust säger jag bara....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar