Det slår aldrig fel... Varje gång det närmar sig lov får man fundera vem som kommer att insjukna i vad. Det har inte varit många lov vi alla varit friska.
Inatt började T gnälla redan där vid 1-tiden. Det blev bara värre och vi sov i 5 minuters-snuttar. Han hade öronvärk så in i Norden. Vid 5 proppade jag honom full med värkmedicin och satte mig i fåtöljen med honom. Där somna han till slut i mer eller mindre sittande ställning. Tog just där och då beslut om att inte gå den kommunala vägen med oändliga köer utan ringa Mehiläinen genast på morgonen. Fick läkartid och fick tag i en snäll systerdotter som lovade vara med Ted 3 h medan jag avverkade veckans kortaste arbetsdag.
Vid läkaren konstaterades ett mycket rött öra. Vår käre, envisa lillebror har ALDRIG varit nån som man fått ge medicin via munnen åt. Varken i flytande form, brustabletter eller vanliga tabletter. Poängterade detta för läkaren som tog ett allvarligt snack med honom om detta. Skönt att de växer och blir förståndigare med åren. Han lovade ta medicinen om han slapp den flytande formen. Så nu har vi antibiotikan i tablettform. Och första dosen gled ner utan problem. Vi droppade också örondroppar mot värken och gav en Panadol (suppare enligt eget val) mot febern. VI hoppas på en bättre natt denna natt. Och imorgon börjar ju pojkarnas höstlov så det slog inte fel denna gång heller. Jag får snällt jobba en vecka till innan mitt höstlov börjar. (surt beslut Vasa att flytta höstlovet! )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar