Tack Linn Jung för att jag fick läsa det här just idag.
"I 3-årsåldern kommer det som en del (tex jag) kallar för trotsåldern.Då har barnet upptäckt att han/hon har en een vilja och vill gärna styra och ställa och testa olika saker för att kolla vem det är som bestämmer, och vad det är som gäller här i världen.
Många föräldrar blir chockade över kaften i sitt barns ilska/trots och/eller kraften i sina egna känslor. Det finns ingen som kan locka fram så mycket ilska hos en själv, som ens egna barn. Man står där och stampar och skriker att
”Näe! Nu går jag ifrån dej och kommer aldrig tillbaka!” så som man lovat sig själv att aldrig aldrig aldrig någonsin i denna värld säga till sin underbara son/dotter. Sen står man där med skuldkänslor högt upp över halsen och nästan drunknar av samvetskval.
Har man fått ett kraftfullt barn, med mycket starka känslor, så får man ”veta att man lever” och man blir som förälder ”satt på pottkanten” om och om igen. Själv gick jag till BUP med min första son när han var i 3-årsåldern, för jag tänkte att det ”kan inte vara normalt” att trotsa så mycket, och bli så arg. Jodå, han var så normal så. Och jag med.
När barn nr 4 fick sina utbrott konstaterade jag mest att ”jaha, han är i den fasen” och inte mer. Så jag ”vande mig” och lärde mig att det går över. det gåröver. Det är bara en period i barnets liv. En utvecklingsperiod. Ju mer konsekvent, och tydlig man kan vara, genom hela trotsperioden, desto lättare blir det senare i livet, och desto fortare går det över.
Varje trotsanfall ser man som en ”fråga”: ”Vem bestämmer?!?”
Svaret är: ”Jag (den vuxne)”.
Det är viktigt att tänka att barnet inte är elakt eller genomtänkt manipulativ el dyl, utan det som händer är att barnet är i en kraftfull utvecklingsfas och det ställer frågor med sitt beteende. Du ska stå för tydliga och lugna ”svar”. Klart är att vi föräldrar är människor, vilket innebär att vi vissa dagar inte klarar av att ”stå lugnt” och ”svara”, utan vi blir (också) 3 år och skriker och bråkar tillbaka. Barn överlever det också."
Ett plock ur artikeln här.
Jag slutade läsa efter det här med 3 åringen när jag insåg att det sen stod om 6 åringen. Vi ÄR inte där ännu med V. hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar