torsdag 2 december 2010

Min deifinition av kärlek

Dagens inlägg blir aningen kortare. Är trött och har inte hunnit skriva tidigare idag. Var till läkare med Ted och han fick antibiotika mot öroninflammation. Har "viktiga" julfestövningar även imorn så moffa ställer upp några timmar till imorn på dan. Vad skulle vi göra utan honom?
När det gäller kärlek skulle man kunna skriva hur mycket som helst egentligen. Men väljer denna gång att söga några ord om den kärlek som jag upplever är en av de största kärlekar som finns. Har du inte upplevt den vet du tyvärr inte hur det egentligen känns. Nämligen kärleken till ditt barn. En större kärlek kan knappast upplevas.

Den sitter så djupt inne i hjärtat och är till skillnad mot andra kärlekar villkorslös. No matter what så älskar du så innerligt ditt barn. (åtminstone hoppas jag att andra också upplever den så.) Kärleken kanske inte finns där så stor och mäktig genast från sekunden du ser ditt barn för första gången. Många kanske har dramatiska stunder före man väl har sitt barn i famnen men den kommer. antingen överumplar den dig genast eller så kommer den smygande. MEn en vacker dag förstår du att du inte skulle klara dig utan den. Du är redo att göra allt för ditt barn för att han eller hon ska må bra. Då pratar jag om känslan och inte materiella ting.
Du vill att ditt barn ska få vara trygg och älskad.
Vad ger då den kärleken mig? Den gör mig stolt över att ha fått så fina och underbara barn. Jag är redo att skydda mitt barn mot allt ont som finns runtomkring. Jag är lyckligt lottad som får uppleva kärleken till ett barn. Och den betyder mer än allt annat. Jag har svårt att hitta ord om hur jag definerar den och hur den känns. Man måste helt enkelt uppleva den.


Dom här små killarna gör mitt liv värt att leva.




1 kommentar:

Anonym sa...

så sant det du skriver<3.och två ljuvliga barnbarn.