Tack nr 2

Jag vann för första gången nåt i en tävling via nån blogg! :)

Tack Mona. (och A som drog lotten! :) )

Tack!

Tack Linn Jung för att jag fick läsa det här just idag.


"I 3-årsåldern kommer det som en del (tex jag) kallar för trotsåldern.Då har barnet upptäckt att han/hon har en een vilja och vill gärna styra och ställa och testa olika saker för att kolla vem det är som bestämmer, och vad det är som gäller här i världen.

Många föräldrar blir chockade över kaften i sitt barns ilska/trots och/eller kraften i sina egna känslor. Det finns ingen som kan locka fram så mycket ilska hos en själv, som ens egna barn. Man står där och stampar och skriker att
”Näe! Nu går jag ifrån dej och kommer aldrig tillbaka!” så som man lovat sig själv att aldrig aldrig aldrig någonsin i denna värld säga till sin underbara son/dotter. Sen står man där med skuldkänslor högt upp över halsen och nästan drunknar av samvetskval.

Har man fått ett kraftfullt barn, med mycket starka känslor, så får man ”veta att man lever” och man blir som förälder ”satt på pottkanten” om och om igen. Själv gick jag till BUP med min första son när han var i 3-årsåldern, för jag tänkte att det ”kan inte vara normalt” att trotsa så mycket, och bli så arg. Jodå, han var så normal så. Och jag med.
När barn nr 4 fick sina utbrott konstaterade jag mest att ”jaha, han är i den fasen” och inte mer. Så jag ”vande mig” och lärde mig att det går över. det gåröver. Det är bara en period i barnets liv. En utvecklingsperiod. Ju mer konsekvent, och tydlig man kan vara, genom hela trotsperioden, desto lättare blir det senare i livet, och desto fortare går det över.

Varje trotsanfall ser man som en ”fråga”: ”Vem bestämmer?!?”
Svaret är: ”Jag (den vuxne)”.
Det är viktigt att tänka att barnet inte är elakt eller genomtänkt manipulativ el dyl, utan det som händer är att barnet är i en kraftfull utvecklingsfas och det ställer frågor med sitt beteende. Du ska stå för tydliga och lugna ”svar”. Klart är att vi föräldrar är människor, vilket innebär att vi vissa dagar inte klarar av att ”stå lugnt” och ”svara”, utan vi blir (också) 3 år och skriker och bråkar tillbaka. Barn överlever det också."


Ett plock ur artikeln här.

Jag slutade läsa efter det här med 3 åringen när jag insåg att det sen stod om 6 åringen. Vi ÄR inte där ännu med V. hoppas jag.

vilodag

Söndagen till ära blev det en vilodag från trots. Hur gullig och härlig och söt han än må vara så tar det på i längden att konstant ha en trotsig unge skrikandes bredvid sig. Men imorse uppenbarade det sig ett guldläge jag inte kunde motstå.

anken var att föra killarna till Pörtom ikväll efter V:s simskola för att de skulle vara där med famo imorn på sin lediga dag. Men när jag kom på att mina föräldrar var på väg till Närpes skickade jag med T redan på morgonen. Alla är glada och nöjda. T får all uppmärksamhet av hundarna och kära famo medan V fick en lugn dag med oss hemma. Han får ju också stå ut med en hel del när trotsandet sätter igång. Så vi har slappat, kollat Cartoon Network, byggt Lego och spelat kortspel idag. Mycket sånt som tyvärr inte funkar när T är med.

Mannen for iväg med V på simskola och jag trotsade det trista, gråa vädret och for ut på en länk. Laddade telefonen med bra musik och det gick hur bra som helst! :)

Nu blir det tortillas bara killarna simmat färdigt och sen en tur till Pörtom.

hoppas alla ni haft en lika skön söndag! :)

den söta trotsaren! 

lördagsmys

Dagen blev faktiskt så bra som jag hoppades på. Städade vidare på förmiddagen, umgicks med vänner på eftermiddagen och med syster och andra bekanta nu på kvällskvisten. Pratade, skrattade, tittade på våra fina barn och smuttade på lite rödvin. Sitter som bäst och överväger om man borde öppna en flaska hemma också.

Enda minuset idag har varit lillebror konstanta vredesutbrott och trots. Man kunde ju tycka att de inte behöver tajma sina trotsperioder samtidigt dessa små pojkar. Men så tycks fallet vara denna höst. V har iaf fungerat riktigt bra idag. Nu får vi bara ha långa nerver och vara konsekventa med lille T så ska väl det här ordna upp sig också. :)

Brukar höra till våra traditioner att besöka gravar på All helgona men i år blev det inte av...

Till sist en mysbild från höstlovet.

prioriteringar

Jag brukar vara den som aldrig säger nej till en fest eller ett tillfälle att umgås med vänner. Men idag hände det. Jag borde egentligen sitta på Strampen på krogshow just nu med mammorna ur mamma-barngruppen. Men jag valde att inte gå. Jag valde att vila ut efter en lång vecka, jag valde att tillbringa tiden hemma med alla killarna, jag valde en god nattsömn framför en kort natt med eventuellt illamående imorgon.

Och vilken energi som helt plötsligt flödade när beslutet var taget. Jag myste med T medan de andra var i ishallen. Jag lagade fredagspzza. Och jag tog itu med städa-skrubben-flytta-kläder-ta-fram-vinterkläderna som legat och väntat. Nu är det äntligen fixat! Imorn blir också en riktigt bra dag har jag på känn. På dagen får jag umgås med bästa vännerna och på kvällen med systeryster.

nu ska jag slänga mig på soffan och njuta av en lugn hemmakväll!

PS Hoppas ni mammor har urkul på Strampen! ni får berätta sen! :)

små och och viktiga saker

Ibland är det de små detaljerna som gör själen glad. Som att

* efter en lång tid få äta pannkaka med goda grannar.
* sitta ner ostört i 20 minuter med goda vännen över en kopp kaffe
* få höra fina ord av en elev


Jag tror att vi ibland glömmer bort hur lite det ibland behövs för att göra någon annan glad.

trotsig liten tonåring

I ena stunden är han uppkäftig och stor på sig. I nästa stund står han och gråter i dörren för att jag ska vara borta 1,5 timme på jumpa. Han vill vara med mamma...

Tvära kast med en 5,5 åring i huset.