Mer eller mindre hela vintern har jag gått och väntat på att influensa/magsjuka/förkylnings maraton ska börja. Men det här måste vara den "friskaste" vintern vi haft. Jag hör om alla andra barn och vuxna i vår närhet som en efter en stupar. Men inte jag, och ingen av barnen. Jag förstår inte... Jag är så oerhört tacksam över att vi får vara friska. Men samtidigt kan jag inte njuta av det för att jag är så van med att vi får allt som rör sig och kan inte tro att vi hållits friska så här länge. Jag går liksom och väntar på att nån ska bli sjuk...Och nu är jag rädd att jag utmanar ödet genom att skriva ut det här. Om nån av barnen har feber innan veckan är slut så skyller jag på det här inlägget. Ok?!
2 kommentarer:
Haha, jag tänker alltid på precis samma sätt. Trots att vi (peppar-peppar) fått vara någolunda friska så går jag omkring och nojar nig över NÄR vi ska få magsjuka. Det är ju bara så himla onödigt för a) man kan inte göra något åt det och b) det är a bloody waste of time att ta ut en massa i förväg som kanske inte ens inträffar.
Ja men precis. Så nu bestämmer jag mig för att strunta i att tänka på när vi faller och bara njuta av frisk familj. ;)
Skicka en kommentar