Har i flera veckor gått och förundrats... Tänk att ingen i vår familj ännu insjuknat i maginfluensa. Ska vi faktiskt klara oss i år? Ännu har det inte gått en vinter sen 2007 som vi inte haft den. Har försiktigt viskat vid frågan, Nej vi har klarat oss. Men nej, vi klarade oss inte. Vilgot spydde inatt. EN gång. Låg sedan spänt och väntade på nästa kaskad. Men den kom inte. Istället låg jag och vred mig bredvid den ännu stekheta Ted. På morgonen var Vilgot gnällig och klagade över huvudvärk. Han drack flera glas äppelsaft och var inte alls pigg. Kröp upp i min famn då jag åt frukost och där, i min famn, kom den. Kaskaden...
Sedan har han kastat upp en gång på dagen men legat, sovit och vilat hela dagen. Fick i sig en knackkorv och några salta pinnar på em. Somnade 7. Så nu hoppas jag på att den är över imorgon.
Och ber om att Ted ska slippa. Han som äntligen blev feberfri idag. Använder käsidesi i mängder, inhandlade Gefilus-produkter och tror på att vi andra också klarar oss. Men tvivlar och fruktar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar