Loppisbordet töms snabbare än jag väntat mig och fick börja gå igenom mera lådor. Vilgot skrattade så han dog när han hittade sina allra första byxor. Han påstod att han ALDRIG varit så liten...
Men då blev jag sentimental och kunde bara inte sälja de allra minsta, gulligaste kläderna. Tillbaka ner i spara-lådan. För tänk om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar